En akututryckning till hemstaden efter oroande syskonrapporter,for vi hemhem,lillsyster och jag i fredags.
Åkte direkt till Vrinnevisjukhuset för att kolla upp lilla mor.
Inte mådde/mår hon bra men efter omständigheterna ganska ok.Idag på em efter att ha fått hjälp med dusch och lite healing igår och idag verkade hon mer pigg och pratade om framtiden.Inte kändes det onödigt att fara upp...när nästsyster sa att vi var på ingång sa lilla moran:Ligger jag för döden!?Hahaha humorn`n har hon fortfarande kvar =).
Ikväll är jag tillbaks i Blekinge,finns väl inget som går upp mot att vara där ens egen säng står,eller?
Klart vi oroar oss,vi som bor så långt ifrån......mor är ingen ungdom och det är inget litet ingrepp och ingen sjukdom som går att skära bort.Nu väntar svar från odling för att bestämma vad de lärde doktorerna vill ta till för vidare behandling.
På hemvägen stannade vi till i Valdemarsvik hos min äldsta väns dotter som har det bekymmersamt och i flyttagen.
Varför jobbas det inte på de förhållande man har!?
Min personliga åsikt är att man ger upp för lätt.......
Livet går i vågor.
Ibland är det upp och ofta är det dalar men om man vill och kan tillåta att vi är olika och man kan tolerera att mitt sätt kanske inte är rätt sätt.....
Jajaja att min gubbe o jag har"stått" ut med varandra så många år....men ibland får man ge och ibland får man ta,så är det bara.
Att försöka göra/forma om någon annan är inget alternativ man får helt enkelt acceptera och värdera.Inte är det grönare på andra sidan staketet.Det har jag iaf märkt.
