Katastrofen är nära.

Fredag och veckan då jag skulle fundera ut hur resten av mitt liv skulle bli har tillbringats i sängen med mycket sömn.Därimellan har jag rusat på wc och ofta tömt mig i båda ändar samtidigt.Hjärnan har alltså inte fungerat något vidare eftersom jag befunnit mig någon sorts dimma.Har varit förskonat från influensa i flera år men nu var det dax.

Är f.r.o.m. maj månad utförsäkrad,troligen får-måste vi sälja huset och alternativet att sätta sig i en lägenhet i Kallinge tilltalar mig inte.

Ska till AF på möte på måndag em,hoppas att jag fortfarande smittar.Skulle kännas bra om jag kunde tillfoga någon detta jag har upplevt.

Önskar ibland att jag vore trollkunnig och kunde skicka lite sjukdom på dessa politiker och andra bestämmare som inte begriper och som har den bestämda uppfattningen om oss som är sjuka att vi inte vill bli friska,att vi är lata.

Har ibland i min desperation önskat mig något dödlig sjukdom så jag kunde slippa härifrån,men min goda moder som är så klok säger att jag ska vara försiktig med vad jag önskar.Kanske har hon rätt.

Skulle ge vad som helst att få vara normal,slippa värk,kunna arbeta,känna glädje få vakna utsövd ha ett arbete,arbetskamrater.Mitt sociala nätverk är nästintill obefintligt och det är inte självvalt,jag orkar inte umgås med människor.

Kunna åka och handla själv,gå i skogen i flera timmar.Som läget är nu klarar jag av att gå c:a 200 meter därefter är det älsklingsfåtöljen som gäller med meditation och djupandning.

Älsklingfåtöljen är min stora räddning den används många gånger per dag,nästan allt jag gör avslutas med en stund i den ofta 4-5 ggr/dag.

Annars en ljuvlig dag i Blekinge.En kall morgon men nu solig.B hjälpte mig ut med 4-fota i morse och nu ska jag lägga mig och vila lite till,om jag i vanliga fall är energilös så vill jag påstå att nu är jag totalt utpumpad(utskiten).