...lite sorgset i sinnet.Alla goa tjejer jag mött denna vår/sommar går nu på semester.Vem vet när jag får träffa dem igen.
Idag min sista dag i Kuggeboda har jag knappt varit i köket.Pratat och delat ut av min gåva till de som önskade och behövde.Kramar och tacksamhet i överflöd.
Känns nästan som jag fått flera systrar som man kan tala med om allt mellan universum och den härliga planet vi bor på.Där inget tittar bort eller himlar med ögonen eller man inte känner sig udda och utanför utan trygg och stadig i samtalen.
Flera gånger idag har jag fått gåshud bara för att meningar som blivit sagda har delats av flera som om vi var ett.
Kan inte annat än att tro att allt sker av en anledning.Vi möts för att vi behöver varandra just nu.
//Anki som är så nöjd och lycklig varje morgon att jag får vara med en dag till.
På måndag börjar ett nytt kapitel.
Jag ska vara i Listerby som resurs på fritis med ansvar för lunchen =).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar