Vaknar
Gryning nästan svart ute.
Vill men kan inte sova.
Mina dagar börjar ofta långt före skam.
Ligger stilla, tar sats och rullar kroppen över sängkanten.
Långsamt får dagen fäste.
Stapplar nästan snavar när jag famlar efter mina kläder.
Snart är ljuset här.
En dag som många andra,nästan alla liknar den förra.
Ännu är det mörkt ute.
Men liksom dagen stilla ljusnar,vaknar även min kropp.
Långsamt och plågsamt kommer mekaniken igång.
Kantigt,stickigt tar jag mig som en 2-åring nerför trappan.
Måste koncentrera mig, en fot först sedan den andra.
Tänder ett ljus, ögat får en stilla stund.
Lågan flämtar lite.
Kan nästan ta på tystnaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar