fredag 18 januari 2013

En hittad dikt.Men inte min....

Denna dikt hittade jag någonstans på nätet.Det skulle kunna va jag som hade skrivit.Den kändes som ett slag i magen.På ett bra sätt då =).

När jag nått slutet av vägen och min sol har gått ner,
önskar jag inga riter i ett sorgset rum.
Varför begråta en fri själ...

Sakna mig, men inte länge och inte med böjt huvud.
Minns den kärlek som vi delade en gång.
Sakna mig, men släpp mig fri.
Denna resa måste vi alla göra och vi måste göra den ensam.
Det är en del av planen.
Ett steg på vägen som leder hem.

När du är ensam o sorgsen, gå till dom vänner som vi känner.
Skratta åt det vi brukade göra..

Sakna mig, men släpp mig fri ♥

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar