torsdag 13 oktober 2011

En fundering

Inget är som väntans tider.Hela våra liv går åt att vänta på,
att födas och lära oss krypa, gå och tala,att skolan ska börja.Bara efter några år kan vi knappt härda ut innan skoltiden är över.

Väntar på att få köra moped,få ta körkort,köpa ut på systemet,få en egen lägenhet.

Väntan på ett jobb som helst ska vara bra betalt,väntan på den rätte/a,väntar barn,väntar i köer, i snabbköpet,bilen,telefonköer och längtan efter egen tid.

Återstår väntan på barnbarn,pension om du har sparat till den själv.

Till sist väntar döden som vi alla vet kommer, ibland för tidigt,ofta plötsligt utan väntan helt oförberett.Vi rusar fram har infernaliskt bråttom till...vad,döden!
Vad väntar oss efter den?

2 kommentarer:

  1. Livet går allt bra fort och livstempot är högt. Bråttom till döden låter inte bra......om något väntade där borde vi få reda på det.
    Men visst måste det finnas en större mening med livet? Vi hinner ju inte ens lära oss rida på en livstid....
    Beträffande barbackaridningen....modig eller dum det är frågan? Härligt var det i alla fall :)

    SvaraRadera
  2. Jadu,ibland undrar man vad man väntar på igentligen?Tack för dina rader.Ja,jag tyckte det passade just nu,dom raderna jag la in,allt känns inget vidare just nu.Önskar dej en fin helg.kram

    SvaraRadera