måndag 6 december 2010

Seg måndag.

Läste ut min bok inatt,blev så berörd av den att det var svårt att somna.

Har väl funderat på varför vården är som den är.Har även haft tankar på att doktorer nu och läkare förr är i sådan kontrast.Förr kunde man gå till doktorn få frågor besvarade,ett kunnigt och lite militäriskt bemötande,men man fick ändå svar på de frågor man vågade ställa.

Idag som jag har upplevt att när man ställer en fråga så får man en motfråga:
Vad tycker du vi ska göra?eller så blir man ifrågasatt och eller så säger de att "detta vet jag inget om".
Kanske vill de inte höra eller lära och skulle man råka säga att man har provat alternativa metoder åker man nästan ut med huvudet före. De säger inget men man känner hur luften vibrera: Jag har slösat bort deras dyrbara tid.
Jag har ifrågasatt läkare.Kontaktat deras chefer när jag upplevt att jag blivit illa bemött.Vad har kommit ut av det,jo chefen håller sin doktor om ryggen.När jag senare har sökt till VC för något annat eller varit där med någon av mina flickor har jag nästan känt mig som en som inkräktar.Hur vågar jag komma dit och be om hjälp?!

För att orka vara sjuk idag krävs det att man är professor i sin egen sjukdom.Att envist stå upp för det man tror är rätt Orka försvara sin intigretet. Möta misstro utan att misströsta söka, leta efter någon som förstår. I bland kan det kännas övermänskligt när man har nog av sin situation.

Om man inte vill äta en massa piller som för övrigt inte hjälper.Att lägga pengar på tabletter som bara förgiftar min kropp och inte ger någon som helst förbättring,de enda som blir lyckliga är läkemedelsindustrin som tjänar mycket pengar.
Visst finns det sjukdomar som kan förbättras av piller men jag menar att i dagens samhälle som har datorn i centrum måste det gå att samverka med andra alternativ.Varför finns det bara ett alternativ som godkänns av samhället?För mig känns det väldigt stenålders.Varför vi i tjugohundratalet inte har utvecklats mer rent humanitärt.
Vården och vissa delar av samhället har förstått att kropp och själ hänger ihop men det verkar som det endast gäller på pappret,för i verkliga livet fungerar det inte så!!!

1 kommentar:

  1. Det är sant...sist jag var hos läkaren hade jag med mig en massa utdrag från internet först då förstod han att jag menade allvar.

    SvaraRadera