lördag 12 november 2011

Fick ett samtal ikväll!

Vi pratade många timmar.Hon grät,jag tog emot.Hon behövde prata av sig.
Hon saknade mig,men ville inte förlåta.Konstigt detta att hon skulle ringa ikväll,jag städade ur ett skåp härom dagen och hittade ett brev jag aldrig postade till X,märkligt hur saker och ting liksom hänger ihop.
Min fd.vän sedan ungdomsåren.En självsäker tjej som alltid hade svar på tal,snygg,populär och duktig i idrott.

Hon har mist sin lillebror hastigt,han blev bara 48 år.Jag skulle ju gå först snyftade hon.

Jag gjorde ett misstag för 10 år sen,X vill inte förlåta mitt misstag.Hon har alltid varit en stolt,rättskaffens och lojal,kanske FÖR stolt.Väldigt rakt på!

Hon tyckte inte jag lät som förr,mer svävande.Kanske har hon rätt.Jag har accepterat,gått vidare,förlåtit mig själv.
Vad är det för vits med att älta?Vad blir bättre av det?

Nästa gång jag ringer ligger jag på dödsbädden sa hon.

Om jag ringer,svarar du inte då frågade jag?Det beror på svarade hon.

Livet är svårt.Livet är hårt.men om man inte kan eller vill förlåta blir det ännu svårare,tror jag.Men det är bara min åsikt.


2 kommentarer:

  1. Älska, Glömma och Förlåta, det är livets stora gåta...... Så skrev man i varandras Poesiböcker,FÖRR, då visste man inte vad det betydde. kanske gör man det inte nu heller...POK

    SvaraRadera
  2. Tycker synd om din väninna... hon måste må väldigt dåligt när hon inte kan förmå sig själv att förlåta.
    Men jag förstår inte varför hon ringer dig efter alla år...?
    Kram

    SvaraRadera